Idag på lunchrasten tog jag en promenad i det fina vädret istället för att äta något. För jag var ändå inte särskilt hungrig och det var så soligt och skönt. Jag har ju en liten minirast på en kvart tjugo minuter :) Det är inte så lång stund att man hinner med några större luncher precis men man får en liten paus i skrivandet iallafall.

Hursomhelst när jag tog min lilla promenad så funderade jag lite på varför jag har så svårt att läsa just nu. Det skullle vara så kul att fastna i en bok så där som jag alltid gjorde förr. Men sen jag blev utbränd och en del ruggiga saker hände i början av milleniumet så har det vara nära omöjligt att koncentrera sig på att läsa en bok. Det går bara inte.

Så jag tänkte ge er läsare en utmaning, den som ger mig ett tips som jag klarar av att läsa fullt ut ska få en "guldstjärna" av mig :)

Lycka till!

På det här kortet är jag 8 år och tror att Sverige är ett demokratiskt, solidariskt och neutralt land. Att det alltid kommer vara så även när jag blir stor, att Sverige är det där jämlika fina land där man hamnar i ett skyddsnät om det blir svårt. Likaså lever ännu Olof Palme och det finns ingen anledning att tro att det finns många människor i Sverige som hatar solidaritet och jämlikhet..den tanken finns inte. I skolböckerna är alla lika värda oavsett om de är kvinnor eller män, svenskar eller invandrare, friska eller handikappade och rika eller fattiga. Det här året i slutet av 70-talet kunde man inte ana att 40 år sen är det precis tvärtom....allt det som folk kämpade för i början av 1900-talet skulle slängas bort som det vore skräp....nej inte ens i den värsta berättelsen i fantasiboken skulle en sån sak kunna fantiseras ihop....och där fanns ändå många läskiga historier...

Har idag varit och kollat på lite utbildningar och vi diskuterade ersättningsformer och det verkar inte helt omöjligt att det kan bli studier till hösten. Det känns fint även om jag inte rikitgt vet om jag är tillräckligt stark än. Men kommer jag in och får studiemedel så hoppar jag självklart på utbildningen.

Allt är bättre än sysselsättnigsfasen.....nej inte rikitgt allt...vill ju inte bli bärplockare precis...

Så nu känns det som ett litet hopp i mitt hjärta iaf och det sägs ju att när det väl kommer en bra grej så kommer det fler...bara att hoppas på fler bra möjligheter till hösten :)

Kram   

Jag har ju lovat att visa lite hur det ser ut  här hemma på mitt retro-tema och här kommer några exempel :)

Jag har en liten samling med gamla burkar och även burkar som ser gamla ut i köket.Och lakanet är en gåva från 70-talet som legat orört i alla år sen dess. Till sist kommer en blid från vårt medicinskåp som har burkar och flaskor från 50-talet :)

Det är många som inte har en aning om vad fas 3 eller sysselsättningsfasen är för något. Det är likaså många som frågar mig om det är lika hemskt som det ryktas om. Och mitt svar på det är ja, för det är hemsk och vidrigt...vi är som livegna slavar som är till salu för betalning för den som vill ha utnyttja och roffa åt sig. Jag har haft tur till stor del de här två åren  som kan bli så oändligt många fler om inte det blir regingsskifte i höst. Platserna jag varit på har varit humana även om girigheten skymtat som en demon i bakgrunden. (men jag har hört monsterversioner om andra platser)

En del tycker man ska skylla sig själv om man fastnar i fas 3 men det är helt fel, ofta är det människor som haft det svårt i livet av en eller annan anlednig. Som har jobbat och slitit som galningar för att bränna ut sig kroppsligt eller själsligt. Jag själv halkade in där som på ett bananskal efter mina studier misslyckats och blev tvungna att brytas efter en rad tragiska händelser som föll som dominobrickor efter varandra.

Ändå har den finaste av händelser skett på bussen på vägen till en av mina platser då jag träffade min man och en av de jobbigaste då jag fick astma efter en olyckhändelse (eller medvetet sabotage) på en annan av mina platser.

Men mitt svar är ändå att ja, fas 3 är lika illa som sitt rykte säger.

Ha en finkväll :)

Jag är inte särskilt rojalistisk av mig, men det allra finaste minnet jag har är från dagarna efter vår kung och drottning gift sig för länge länge sen. Eller om det var ett år senare förresten för det var när vi skulle flytta från huset som jag bodde i som liten. Det var i juli och alla blommor i trädgården var som vackrast och mamma hade gett mig lov att plocka så mycket jag ville eftersom vi ändå skulle flytta. Så där gick jag omkring i trädgården och plockade ihop Silvias brudbukett av alla fina blommor. Jag tror att det var den lyckligaste stunden i min barndom. Sen flyttade vi och det var då allt tråkigt började, men det är en helt annan historia.

Ha en fin kväll <3

Varför är det så svårt att sluta lyssna på vad andra tycker och tänker istället för att lyssna på vad man själv känner? Jag kan vara helt övertygad om en sak och så kommer någon och säger att det är helt fel. Så börjar man tvivla på sig själv direkt. Eller om man köper kläder eller inredningsgrejer och tycker det är jättefint. Och känner sig verkligen jättenöjd och lycklig och så kommer det någon och säger att det är fult. Då lyssnar man ju på det direkt eller iallafall jag gör det....tyvärr...mer än 20 saker har blivit slängda på så vis.....det går liksom inte släppa tanken på att det är fult i andras ögon.

Jag önskar jag var så stark i min tro på mig själv att det inte var så och får väl jobba på det. Det är väl förmodligen därför jag har så svårt att göra val och bestämma mig.

Men nu bestämmer jag mig för att njuta av resten av fredagen iallafall.

Ha det så bra <3

Om att inte köpa så mycket. För tio år sen när jag dessutom hade mindre pengar än nu så bara handlade jag hela tiden. Kläder till mig, till barnen, böcker, inredningsprylar, filtar, kuddar, leksaker, leksaker, leksaker och Bratzdockor och så tio Bratzdockor till. Jag var verkligen i shoppingens klor och ju mer jag köpte ju olyckligare blev jag. Och inte heller blev barnen glada av att få bada i detta hav av saker de fick. Istället fick jag slänga mängder av saker som inte ens hade kommit ur sin plastförpackning ner i stora svarta sopsäckar. Eller förresten slänga och slänga...jag skänkte dem till second hand som inte heller var så tacksamma för de slängde det mesta på soptippen.

Det var inte alltid så att jag slösade bort pengar genom att köpa det dyraste utan jag köpte mycket på loppis med....fulllt av saker som jag sedan gav bort till vänner och bekanta.....men nu och sen några år tillbaka så känner jag helt tvärtom. Jag köper allt mindre och bara det jag egentligen vill ha. Och har blivit ganska kräsen faktiskt...allt eftersom jag blivit lyckligare och liksom hittat hem så har jag insett att lycka inte kan köpas för pengar. :)

Kram