Ibland känns det som man måste se döden i vitögat för att inse att man måste välja att leva. Att det är först då som man känner hur mycket kraft man har inom sig. Hur många gånger har man inte klagat och gnällt över småsaker och sen när det verkligen gäller finns ett helt hav av ork och energi?

Det är lite så det varit hitills detta skumma år 2014, väldigt mycket har gått på tok men på något sätt har det varit tvungen att lösas och lagas ihop likt ett lapptäcke som aldrig tidigare skådats...och som förhoppningsvis kommer leda till något bättre. Att man växer och lär av sina misstag är inget som jag märkt..det är inte på så vis jag lär mig nåt av livet. Det är nog mer att forska, analysera och att komma till en lösning som gäller.

Nog med funderingar för idag   

Kram